anders wendin, moneybrother.
Jag fick gå. Det blev av. Ännu en gång konsert med Moneybrother.
Jag är som vanligt, helt ställd och förvånad av beundran. Jag vet inte vad det är med anders, moneybrother, hans innerlighet, hans stil eller hans fruktansvärt vackra röst? Det kan nästan framkallas tårar när jag tänker på hur sjukt bra, klockren han/dom är. För han är ju inte helt själv. Några gittarer, fioler, dragspel och bas. Och hans röst. Och hur bra kan det bli?
Sist jag såg han var på way out west, en het sommardag, sjukt bra konsert. Vi hoppade och sjöng tills jag höll på att tuppa av. Nu var det på Skadia teatern, denna mysiga sal blir helt underbar när han entrar scenen. Inte bara för att han är så stilig, utan också för att han börjar akustiskt. Han fjantar och stajlar på scenen och lever upp till sin egen musikaliska förträfflighet. Och är väldigt underhållande.
blow him back into my arms, aukustiskt, är det bästa jag hört med Anders.